barabella

För att kärleken gör så ont. Så ont att jag inte tycker det är värt längre. Om jag hade kunnat stänga av mina känslor och bli en tom burk istället så hade jag gjort det nu. Snart åker jag tillbaka. Bara för tre veckor, men ändå. Jag vet inte, jag vill inte. Ändå tror jag att det kommer vara bra för mig. Ja. Bra. Glömma, tvätta såren. Det måste bli bättre snart, det bara måste det för såhär kan jag inte ha det. Men hur gör man? Efter alla dessa kärlekar (well, inte allt för många men tillräckligt) tycker man att jag borde lärt mig, men inte då. Det gör ju så ont. När jag går in på hans profil för hundrade gången och ser att en tjej har skrivit och det hugger i hjärtat, blir svårt att andas. Då tänker jag fy. Fy vad det inte är värt. Hejdå engelska man, jag förlåter dig inte. Och ändå kan jag inte sluta önska

If you listen to Harry Potter soundtracks while walking around in England on a rainy day, it feels like being on your way to Hogwarts.. I wish. I also wish for you to see how lovely it all could be. How could this be? again. I went out on a limb and I lost. There is absolutely no one to blame exept for me. How could I be so stupid? All this pain, all over again. Im closing down now, this have to stop, now.