barabella

Jag längtar tills studenten. Så sjukt mycket..

Så längtar jag tills Han har bestämt sig. Eller? Gör jag det? För om det visar sig att Han inte vill ha det som jag så kommer jag längta tillbaka till denna tiden. Sånt där är så egendomligt. Jag vill ha honom hos mig nununu. Värsta är när man ska sova och man längtar så det gör ont i hela kroppen efter just HANS kyssar i nacken och höra just hans fina, lungnande andetag. Och så slår det mig att det kanske aldrig kommer hända igen. Då gör det ont på ett sätt jag nog aldrig känt innan.