barabella

waaha vad mitt liv snurrar hela tiden. Nu är jag tillbaka där jag började känns det som, fast ändå inte. Ändå inte för han är annorlunda, jag är annorlunda och vi är nåt annat. Vi är inte alls som innan men det är för lite.. Räcker det här verkligen för mig? Jag vill ha mer, alltid vill jag har mer, aldrig nöjd. Det är precis som innan men ändå inte. Fast att jag inte borde och fast att jag inte egentligen är orolig (tror jag) har jag en klump i magen för vad han ska göra denna veckan. För vad han ska göra med henne. Usch det känns jobbigt men jag fårfårfår inte känna så, det är ju det som är själva grejen ju. Allt ska vara enkelt utan krav. Allt jag trodde jag ville ha har jag ju nu. Men det räcker inte

Jag saknar tryggheten nåt otroligt. Jag har allt som jag hade en gång utom tryggheten och säkerheten.. Fan. FANFANFAN. ska jag verkligen in i det här igen? Vill jag dethär? Jag har ingen aning nånstans. Jag vet ju att jag kan må bra ändå? Eller ska jag ge det tid.. Ja. Tid.

Förutom allt det där som cirkulerar runt i min hjärna så ska jag snart jobba i tre veckor fick jag veta igår. Inte mig emot, skönt att göra nåt ordentligt och kommer tjäna mycket. Och det behöver jag. Och jag är mitt uppe i min körkortstagning också. Trodde man skulle vila på sommarlovet. Skämt och sido känns det bra, faktiskt. Längtar lite till skolan börjar för då brukar inte den här klumpen i magen finnas.

Usch han har sårat mig så förbannat mycket. Så jävla mycket och jag är inte alls redo för den smärtan igen..

Vad håller jag på med?!