barabella

Idag känns inte livet sådär supertoppen. Och vissa dagar är ju det helt okej. Det är inte av någon speciell anledning, mest för att jag känner mig lite sådär, vad heter det? just det ja, ensam. Jag vill ha en finfin man som bara är där och kramar mig bakifrån och viskar fina saker i mitt öra. Jag saknar inte just den mannen men jag saknar att bara ha en. Någon, som finns där när jag inte kan sova, inte för att det händer så ofta. Men de gånger det händer. Någon som kan lugna ner mig när jag har ont i magen och som pussar mig i nacken hela tiden. En som håller mig i handen så fort vi är inom hålla handen avstånd för att det känns så bra att ha just min hand i hans. 

Åh jag blir så trött på mig själv men ibland så orkar mitt självförsvar inte riktigt hålla inne alla känslor och då blir det såhär. Herre vad jag babblar nu, makes no sense. 

Summa summarum; JAG VILL HA EN MAN IGEN NU FAKTISKT  (och då menar jag en riktig en)