barabella

Det var en dag i maj om jag inte minns helt tokigt. Det var varmt, så varmt att jag var i trädgården i bikini, en förstor tröja och solglasögon. Vi hade lagt ut täckena på gräset, sådär som man kan göra när det är lagom varmt, så att man kan ligga på duntäcken utan att varken frysa eller svettas. Det luktade vår, tror till och med att någon i närheten grillade. Jag hade bränt ner en belle & sebastian-skiva som gick på repeat på den gamla cdspelaren som är helt okej att ha ute i solen. Jag minns att jag inte riktigt kunde ligga still, jag var så förväntansfull och ändå var det bara en helt vanlig söndag. Hela jag längtade så mycket att det kändes som om jag var hög på amfetamin. Och så till slut, äntligen såg jag cykelhjulet under grinden och jag sprang, sprang och öppnade och slängde mig handlöst i hans famn. Vi kramades så hårt, det kändes som en evighet och som en sekund på en gång, och du sa "åh, det är såhär det ska vara". Du luktade precis sådär som du skulle göra, lite varm, manligt men ändå mjukt, DU helt enkelt. Vi gick igenom så mycket tillsammans och ändå är detta enkla minne ett av de bästa jag har från vår tid. Så intensivt jag älskade just precis då.