I follow rivers
Längesen livet medförde så här mycket motgång utan att en man var inblandad. Känns rätt bra ju, att jag kan må dåligt bara på grund av mig själv. För att jag har fastnat i ett farligt hjulspår. För att jag trodde att räkna kalorier och träna skulle få mig att må bra, men inte kände när det gick över gränsen. Och det var längesen. När jag ringde igår hände något med mig. Jag förstod lite mer på riktigt. Jag förstod att det här är inte jag, det är inte mitt fel. Ångersten är fortfarande kvar, höftbenen står fortfarande ut men jag tror kanske att jag älskar mig själv lite, lite mer. Och jag kommer få hjälp.
Jag kommer ta mig igenom det här också.
