helplessness blues

Och när känslorna gör entré igen önskar jag att de aldrig kommit tillbaka.
Det gör riktigt ont den här gången. Alla minnen som helt plötsligt blir klara som kristall, jag som lyckats förtränga hur fantastiskt och underbart allt var. När det plötsligt blev verklighet igen, om än bara för några timmar, var det som om såren sprack upp igen. Djupare och mer infekterade än någonsin.
Jag är ung, jag läker fort. Men det betyder inte att det gör mindre ont under tiden.
"and we forget because we must"

RSS 2.0